2026 - Augusti

Det här nyhetsbrevet rör sig från skuren frukt och grönt till PFAS, matfusk, Listeria, allergenmärkning, leverantörskontroll och nya krav på spårbarhet. En tydlig röd tråd är att livsmedelssäkerhet inte längre bara handlar om hygien i produktionen, utan om hela kedjan: råvaror, dokument, leverantörsbeteenden, klimatpåverkan, förpackningar och kemiska risker. 

Samtidigt närmar sig hösten, och med den även revisionssäsongen. Nu är det därför hög tid att se över ledningssystemet, planera interna revisioner och förbereda uppdateringen till FSSC 22000 version 7. Där ingår bland annat krav i uppdaterade ISO 22002-standarder för grundförutsättningar samt krav på utbildning inom hot, sabotage och förfalskning för de personer som hanterar detta.

Med andra ord: hösten börjar bäst med vässade rutiner, uppdaterade riskbedömningar och färre överraskningar när revisorn knackar på.

Hoppas ni hittar en del som ni kan tillämpa i era anläggningar och jag önskar er alla en härlig höst.

Lev väl 

Jan

FDA har nu färdigställt sin vägledning för färdigskurna, ätfärdiga frukter och grönsaker enligt FSMA:s regler om förebyggande kontroller. Det handlar om produkter som hackad sallad, skivad melon, tärnad lök, coleslaw och fruktsallad, alltså sådant som ofta äts direkt utan något avdödande steg. 

Just därför blir hygien, faroanalys och kontroll av biologiska risker extra viktiga. Vägledningen ersätter den äldre från 2008 och riktar sig till tillverkare och processanläggningar, inte primärproducenter. Den är inte juridiskt bindande, men visar tydligt hur FDA tänker kring efterlevnad. För branschen är signalen enkel: Skuret och klart är bekvämt för kunden, men inte lika bekvämt för livsmedelssäkerheten.

Läs mer här

IFS har publicerat en ny vitbok om EU:s förordning om förpackningar och förpackningsavfall, PPWR, och samtidigt presenterat arbetet med en ny IFS PPWR Conformance Solution. De första kraven börjar gälla den 12 augusti 2026 och fler krav införs stegvis därefter. 

Fokus ligger på att hjälpa företag förstå roller, tidslinjer, ansvar och dokumentationskrav i hela leverantörskedjan. IFS har även pilottestat en självutvärdering där företag kan bedöma om deras processer redan är på plats eller om det finns luckor. Senare planeras en mer fördjupad kontroll, på plats eller på distans. 

Kort sagt: förpackningen är inte längre bara något produkten ligger i. Den har blivit ett helt eget compliance-projekt.

Läs mer här:

Australiska ABC rapporterar att kriminaltekniska tester indikerar att tomatprodukter som sålts som australiska eller italienska i själva verket kan ha innehållit kinesiska tomater. 

Produkter från bland annat Leggo’s, Coles och Aldi pekas ut i rapporteringen. Frågan är känslig eftersom ursprung ofta används som kvalitets- och förtroendesignal, särskilt när konsumenter aktivt väljer bort vissa leverantörsländer. Fallet visar hur svårt det kan vara att lita på etiketter när globala råvaruflöden, prispress och komplexa leverantörskedjor möts. 

För livsmedelsföretag är lärdomen tydlig: ursprungsmärkning är inte bara marknadsföring, det är ett löfte. Och löften går numera att testa i laboratorium.

.Läs mer här

Rapporten The Hidden Cost of Cheap Food lyfter den obekväma frågan om vad billig mat egentligen kostar när man räknar in hälsa, miljö, arbetsvillkor och matsystemets sårbarhet. 

Poängen är att låga priser i butik ofta inte speglar hela kostnaden bakom produktionen. När externa effekter hamnar utanför prislappen betalar någon annan: konsumenten, samhället, miljön eller framtida generationer. 

För livsmedelssäkerheten är detta intressant eftersom pressade marginaler kan driva fram genvägar, sämre kontroll och ökad risk för fusk. Rapporten är en påminnelse om att prisjakt och robusta kontrollsystem inte alltid går hand i hand. Ibland är det billigaste alternativet bara billigt tills någon börjar räkna ordentligt.

Läs mer här:

PAS 96:2026, den brittiska guiden för skydd mot hot, sabotage och förfalskning har kommit i en ny utgåva. Guiden är gratis att ladda ned från BSI och fokuserar på hot som avsiktlig kontaminering, sabotage, bedrägeri och andra medvetna handlingar som kan skada konsumenter, företag eller samhälle. 

Den nya versionen speglar ett läge där hotbilden blivit mer komplex, bland annat genom cyberrisker, geopolitisk oro och mer sammanflätade leverantörskedjor. För företag är budskapet att klassiska HACCP-tankar inte räcker när faran inte är oavsiktlig utan planerad. Man måste förstå både sårbarheter och angriparens möjliga motiv. 

Det är alltså inte bara bakterierna som behöver övervakas, ibland även människorna.

Campden BRI tar upp fem vanliga missuppfattningar kring hållbarhetstid som livsmedelstillverkare bör sluta luta sig mot. Hållbarhet är inte bara ett datum som kan sättas med magkänsla, gamla historiska data eller en snabb mikrobiologisk kontroll. 

Den påverkas av råvaror, process, förpackning, temperatur, distribution, konsumenthantering och produktens hela ekosystem. Artikeln påminner om att både för kort och för lång hållbarhet kan bli dyrt: det ena ger onödigt matsvinn, det andra kan ge säkerhetsrisker och varumärkesskador. 

Särskilt viktigt är att validera antaganden när recept, leverantörer eller processer ändras. Bäst före är alltså inte en gissning med snyggt typsnitt, även om det ibland kan kännas så.

Läs mer här:

Lesley Worthington skriver om de största kompetensluckorna hos kvalitetssäkringspersonal. Det handlar inte bara om teknisk kunskap, standarder och revisioner, utan också om ledarskap, kommunikation, påverkan och förmågan att få resten av organisationen att faktiskt göra rätt. 

QA-rollen har rört sig från kontrollfunktion till affärskritisk partner, men många utbildningar släpar efter. En bra QA-person behöver kunna tolka data, driva förändring, bygga förtroende och prata med både produktion, ledning och kunder. 

Det är kanske här många system brister: inte i dokumentationen, utan i människorna som ska få den att leva. För pärmen räddar sällan produkten när kulturen går åt andra hållet.

Läs mer här

FoodSafetyTech lyfter att leverantörers verkliga beteende ofta säger mer om livsmedelssäkerhetskulturen än årliga enkäter.

• Hur snabbt svarar leverantören på dokumentförfrågningar?
• Återkommer samma avvikelse gång på gång?
• Hur länge ligger de kvar i en riskklass utan förbättring? 

Artikeln beskriver erfarenheter från ett riskbaserat system med över 1 000 leverantörer och visar hur sådana data kan bli tidiga varningssignaler. Det kräver inte nödvändigtvis nya system, utan ett nytt sätt att läsa information som redan finns. 

Poängen är stark:  Kultur är inte vad någon kryssar i en enkät, utan vad de gör när vardagen trycker på. Och ibland är den bästa riskindikatorn bara ett obesvarat mejl.

PS.

Även det omvända gällar, ert eget beteende avslöjar er på gott eller ont för hur era kunder uppfattar er.

DS

Läs mer här

Codex har antagit internationellt harmoniserade riktlinjer för frivillig varningsmärkning av allergener, så kallad precautionary allergen labeling. 

Det är ett viktigt steg eftersom “kan innehålla”-märkningar länge använts olika mellan länder och företag. När märkningen blir för vanlig eller otydlig tappar allergiker förtroendet och tvingas antingen undvika för mycket eller ta onödiga risker. 

Syftet med harmoniseringen är att göra märkningen mer riskbaserad, konsekvent och användbar. För producenter innebär det större krav på kontroll av korskontamination och bättre beslutsunderlag innan en varning sätts på etiketten.

 “Kan innehålla” ska alltså inte vara en juridisk livboj som kastas på allt, utan en tydlig signal när risken faktiskt finns.

 Läs mer här

FoodSafetyTech argumenterar för att leverantörsverifiering inte kan reduceras till att samla in ett Certificate of Analysis och lägga det i rätt mapp. Ett COA visar bara ett utsnitt: en batch, ett test, en tidpunkt och ett dokument från någon annan. 

Verklig verifiering kräver förståelse för leverantörens processer, risker, historik, avvikelser, korrigerande åtgärder och förmåga att förebygga upprepning. Artikeln påminner om att FSMA och moderna leverantörsprogram kräver mer än passiv dokumentinsamling. 

Man måste kunna visa att kontrollen faktiskt fungerar. Ett COA kan vara en del av bevisningen, men inte hela sanningen. 

För om pappersarbete vore livsmedelssäkerhet skulle pärmarna vara pastöriserade.

 Läs mer här

Breast Cancer UK uppmanar konsumenter att byta från plastredskap till trä, bland annat eftersom värme, slitage, sprickor och smältning kan öka risken för migration av kemikalier och mikroplaster till maten. 

Organisationen kopplar frågan till bredare oro för hormonstörande ämnen och vill se tuffare brittisk reglering av sådana kemikalier i vardagsprodukter. Artikeln är försiktighetsbaserad snarare än ett akut larm, men den sätter fingret på en viktig food-contact-fråga: det vi lagar maten med är också en del av livsmedelskedjan. 

För både hem och industrinär det en påminnelse om att redskap inte bara ska vara praktiska och billiga, utan också tåla den miljö där de används. Stekspaden kanske inte står på ingredienslistan, men den kan ändå bidra.

 Läs mer här

New Food rapporterar om en studie där PFAS påträffades i varje Tesco-livsmedel som analyserades. Studien utfördes av University of Birmingham på uppdrag av kampanjorganisationen Foodrise, och omfattade bland annat fisk-, kött- och mejeriprodukter. 

Den viktigaste signalen var enligt rapporteringen inte en enskild extremhalt, utan att PFAS fanns i samtliga testade prover. PFAS kallas ofta “forever chemicals” eftersom många bryts ner mycket långsamt i miljön. För livsmedelsbranschen väcker detta frågor om råvaror, vatten, jord, förpackningar, processhjälpmedel och historiska föroreningar. 

Det är inte säkert att svaret finns på ett ställe i kedjan. Och det är just det som gör frågan så besvärlig: evighetskemikalier verkar ha gott om tålamod.

 Läs mer här

Sourcemap presenterar en lösning för företag som behöver klara EU:s avskogningsförordning, EUDR. 

Plattformen fokuserar på leverantörsinsamling, geodata, riskbedömning, spårbarhet, satellitbaserad kontroll och förberedelse av underlag för EU TRACES. En central del är att koppla råvaror och odlingsytor till specifika leveranser och kunna visa att relevanta marker är avskogningsfria. 

För livsmedelsföretag som hanterar exempelvis kakao, kaffe, soja, palmolja eller nötkreatursrelaterade råvaror blir detta snabbt en praktisk utmaning, inte bara en juridisk. Det räcker inte längre att känna sin leverantör; man behöver känna leverantörens markplätt. 

Spårbarhet har gått från “varifrån kommer råvaran?” till “visa koordinaterna”.

 Läs mer här